Gården

Gården

Björnskogs Säteri är vackert beläget  emellan Sävsjö och Stockaryd på det småländska höglandet. Här finns närheten till naturen alldeles runt knuten med både skog, sjöar, åkrar och ängar.


Historia

1377 påträffades namnet Björnskog första gången då en man vid namn Erengissel i Bjarenaskog uppträdde som vittne vid ett jordbyte. Denne Erengissel var något slag av officer och nämndes 1424 som häradshövding i orten.


I ett brev från 1474 i Göta hovrätts arkiv intygar Ingeborg Magnusdotter i Björnskog att hon givit bort en gård som hennes man Pavel Månsson löst av Björkö Kyrka.

1530 står Sven i Björnskog som rusthållare för gården.

1545 började jordeböcker föras och i Hultsjö socken finns en frälsegård kallad ”Björnskogs husgård”, alltså en befäst herrgård. Jon Svensson var dåvarande ägare och på frälserannsakningen 1565 anklagas han för att han ej hållit rustning och skyller då på att han ej har mer än den gård han sitter på och att han sedan 1562 hållit med häst och harnesk. Jon Svensson var av gammal småländsk adlig släkt och var gift med Cecilia Pedersdotter. Dessa fick två döttrar; dottern Elin gifte sig med Anders Bengtsson i Brunseryd och den andra dottern gifte sig med Anders Jacobsson i Björnskog. Elin och Anders löste ut den andra och blev ensamma ägare till Björnskog. Deras enda dotter Anna gifte sig med Anders Hansson. Han var ofrälse och löjtnant vid Smålands kavalleriregemente samt var bosatt på Rolstorp i Pelarne socken. Denne Anders reste till Stockholm för att förvärva frihet på sin hustrus gods, men dog under resan. Anna fullföljde dock ansökan och lyckades så småningom få kungligt brev på sköld och vapen och deras barn antog namnet Ramsvärd.

Sonen Hans Ramsvärd blev så småningom överste och var gift med Catharina Elisabeth von Schaar. Dessa fick en son och en dotter, där sonen var ute i krig och blev fången i Poltava. Han kom loss ur fångenskapen 1722 och kom hem en kort tid för att senare bege sig utomlands igen och återvände aldrig. Systern Elisabeth Ramsvärd tog i stället hand om Björnskog tillsammans med sin man överstelöjtnant Erik Silversparre. Han hade en diger meritlista som officer vid Kalmar infanteriregemente. Han följde såväl karl den XI som Karl den XII i krigen i Europa i 35 år och stupade slutligen i Poltava i Ukraina 1709.

Erik och Elisabeth hade två döttrar och deras båda makar blev nästa ägare till Björnskog. Dessa var kapten Otto Stålhammar och regementskvartermästare G.A. Klöverfält. Ägare nummer 14 i arvsföljden blev senare Klöverfälts måg kapten Laurin, adlad och adopterad till Klöverfält. Denne säljer senare Björnskog till kapten P. Reutersvärd, och därmed var arvsföljden bruten sedan cirka 400 år.

Sonsonen Knut Axel Herman Reutersvärd övertog Björnskog 1838. Han var militär och blev tillslut överste löjtnant. 1864 övertogs gården av brukspatron Claes Johan Ulfsparre och 1896 såldes gården till Hjalmar Holmström. Han överlät senare gården till Carl Johan Svensson 1898, för att 1913 överlåtas till svärsonen Albert Gustafsson. När Albert dog 1965 tog sonen Allan Glennmar över Björnskog och 2002 såldes gården till Christer och Birgitta Bengtsson (Carolines föräldrar) och idag ägs gården av oss, Caroline och Dan Sandberg.


Byggnaderna

På en liten holme i Björnskogssjön nedanför huset finns en gammal stenbyggnad med tjocka väggar, vars ursprung är oklart. Det finns dock flera spekulationer i vad den använts till. En sägen är att byggnaden ursprungligen tillhört Nydala kloster som någon slags filial eller förrådsbyggnad, och det påstås att det finns en underjordisk gång till Nydala. En annan teori är att den använts som fängelse på 1300-1400-talet före domstolsväsendets tillkomst. 1763 lät Laurin Klöverfelt ändra om byggnaden till källare, troligtvis vinkällare, och den fick i samband med detta en överbyggnad av trä.

En annan intressant byggnad på gården är den spannmålssilo som tidigare stått intill ladugården, men som flyttades in närmare huset vid ombyggnad av vägen 1937. Den är byggd på 1600-talet och har tålt flytten utan skador, då den är mycket stabilt byggd. Säden hissades upp till en svalgång högst upp och tömdes ner i silon genom ett nätverk av lufttrummor, som gjorde att säden torkade utan att ta skada. Trummornas ändar är försedda med galler som skydd för fåglar och andra djur och vissa större galler är försedda med pikar till skydd mot tvåbent påhälsning.

Mangårdsbyggnaden har sitt ursprung från 1750, men totalrenoverades i slutet av 1960-talet. Vid en reparation några år tidigare påträffades 9 stora målningar i ett mindre rum på andra våningen utförda av Per Hörberg. Riksantikvariatet underrättades och målningarna togs försiktigt bort i avvaktan på konservering, och är idag restaurerade. Alla målningar symboliserar olika skeden. Den första symboliserar handel, nästa om krigsmakten, den tredje musiken, nästa jordbruket, den femte om rättsskipning och lagstiftning, nästa om prästerskapet och de sista om boklig bildning och astronomi.

Copyright © All Rights Reserved